Ett tacktal
Det här är ett tacktal till scrapbookingen. Om det inte vore för den så är det en hel del vänner jag inte hade haft och massor av nya bekantskaper jag inte skulle ha gjort. Karolina...visst hade vi träffats innan men ärligt så var det ju scrapbookingen som förde oss närmre. Det är jag mycket tacksam över.
Fanny...Jag är mycket glad över att du dök upp på den där fikan i citykyrkans café. Det är alltid trevligt att träffa dig. Du är så glad och entusiastisk. Det smittar.
Helena...Dig har jag, förutom en massa trevliga fikastunder och gojsiga muffins, pärlandet att tacka för. Det är verkligen jätteskoj och du är jättego.
Maya...du läser säkert inte det här, datorinvalid som du är;) men vore det inte för att du satt upp den där lappen i trapphuset hade jag ju aldrig vetat att det fanns en scraptok bara rakt upp för gatan! Tack vare dig har jag också fått träffa Petra med syster. Jag har alltid hysteriskt kul då vi träffas och pysslar. Ni är galna. Jag älskar det. :D
Anna-Carin...en träff och en fika har det bara blivit. Hittills. Jag ser fram emot måååånga fler. *s*
Alla ni andra jag träffat, IRL eller URL, Helena, Helene, Åsa, Mallan, Jenny, Maria, Anna och många fler...(några nämnda, en hel del glömda, men jag menar alla här...)
TACK!


















